Bättre än jag.
Jag har varit en hycklare. En svikare. En idiot och en ljugare. Det var inte så jag trodde det skulle bli. Allt kändes så bra frånbörjan, men jag har alltid känt mig osäker på om det verkligen är rätt. Jag har insett att det inte var det.
Allt jag skrev på lovet var sanning, men ändå inte. Vi var inte samma personer på sms som i verklighet. Iallafall inte jag. Därför är jag en ljugare. Jag ger inte dig skulden eller nånting. Jag är ledsen för att det blev som det blev, men du kan inte heller ha varit på din säkra hand, för du vet hur osäker jag var.
Egentligen orkar jag inte ens ta det här. Jag är världens känslolösa person. Jag mår ju bra. Jag är faktiskt världens sämsta person när det gäller någon annans känslor och tankar. Det har jag fått känna av, då miste jag min bästa vän. Men nu är inte du en bästa vän. Du var bara en kärlek så som många tusen andra kommer att vara. Jag kan inte hjälpa det, men jag kan verkligen inte längre. Jag kan inte andas. Jag vet inte ens om jag är intresserad av killar. Killar är inte min smak. Dom kan vara bästaste kompisarna man kan ha, men sen tar det stopp.
Jag har verkligen lurat dig och mig själv. Kanske för hårt. Men det var bättre att det tog slut nu än om en månad då jag hade mått ännu sämre. Jag kan inte vara med nån! Fast det hade nog varit bäst om det inte ens hade hänt.
Jag ska sluta bli kär. Kär ska jag bli när jag är gammligare. Jag vill inte ha nån tonårskärlek. Jag vill finna mig själv och verkligen veta vem jag är och vilka jag tycker om på riktigt.
Nu vet jag inte vad jag ska skriva mer. Mer än att allt jag skrivit är sanning. Kanske blir detta en bra låt.
Jag vill inte att du ska må dåligt. Du är ju bra. Du orkar det här, det finns ju massa andra bättre människor än jag här i världen.
det enda jag tänker när jag läser den här texten är att du har fel. jag har känt dig när jag var yngre, i flera år, och jag vet att du inte är världens mest känslolösa person. du är en fin person, och jag vet att du bryr dig om folk. hade du inte brytt dig nu hade du ju inte skrivit det här heller. jag känner inte dig nu, vilket jag tycker är tråkigt, men jag tror inte att du slutat bry dig om folk som betyder något för dig :)
Fy katten att det ska va så svårt att vara ung. Men jag vet inte om jag håller med om att du ska vänta med att bli kär tills du blir "gamligare".(Ett himla bra ord). Du ska helst vara förälskad hela tiden fast i olika. Då är livet mycket roligare. Rätt som det är blir du tokkär och då känner du om det är rätt. Du är egentligen väldigt klok som känner att du inte MÅSTE ha någon. Du är stark och kommer att klara dig galant även om det känns lite vilset nu. Tro mig som är gamlig. För kärlek måste vi ha om än aldrig så lite (en sångtext). Kraaam!
