invisible

Jag måste stå upp mig lite. Jag får ofta en sånhär känsla om att man är osynlig fast ändå syns. Att det är ingen som ser än men ändå kollar på än. Jag fattar inte riktigt själv. Men så är det.
Det känns lite lustigt sådär. Jag vet inte hur jag ska förklara utan att berätta för mycket. Finns faktiskt bara en människa i hela världen som vet exakt hur jag menar. Eller ja, det är jag och en annan. Skumt. Vilken super hemlis vi har nu:D haha

Iallafall så har det varit en trööög dag. Började med matteprov som rent utsagt gick åt hellskotta! Men det är mattelärarens fel. Han hade nästan inga tal eller vad vi lärt oss från de kapitlen vi har läst med i provet. (konstig mening) Det var bara massa annat kände jag. Äsch piss på han:) Hans matematik ska inte få trycka ner mig i en grop med bajs.
Sen hade vi massa konstiga saker, missa nästan alla lektioner, för det var massa gubbar som skulle prata med/för oss. Det var en gubbe från skottland. Han var jätteintressant! De tyckte att det var jättekonstigt att vi bodde här på internatet själv, att vi var 16 år och kunde laga mat, diska, städa och tvätta. Han höll på tappa hakan i backen. Även att det är sådan skillnad. Han sa att ungdomarna där han kom i från aldrig skulle klara av det. Det är som om vi är mycket mer vuxna och vågar ta med ansvar här i Sverige.
Det kändes lite konstigt att få höra en från andra sidan havet prata om hur vi hade det. Att vi hade det så bra.
Men han var iallafall stört skön den karln!

I morron är det Superfredag! som Helen våran svenska lärare säger:D Bara tre lektioner, fast vi har ju geografi prov. blä. Men det kommer helt klart gå bättre än med matten idag!

Måste nog träna lite mer geografi. Måste kunna det perfekt!

Hejdå. Kära läsare.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0