jag är där jag hamnar

jag fattar inte vad det är som är så jävla svårt för oss två. båda mår vi fööörjäävligt av det. att det ska vara så svårt att få fram ett litet ord som hej och se glad ut. jag har svårt. jag är rädd att göra fel. men ffan! varje gång vi står sådär jättenära varann så man bara behöver peta ut en finger för att nudda dig vill tittar jag nästan jämt på din hand. jag vill bara rycka med mig den och kedja fast den i min föralltid. för jag vill inte förlora dej. snart är skolan slut och sommarlovet försvinner med en vink. då är du borta. flera mil. fan vad jag kommer ångra mig om jag eller vi inte gör nåt åt saken nu snart. för på skolavslutningen är det bara vi som gäller. skit i dom andra. vi ska äga. det är din hand jag ska hålla ner till kyrkan, det är dej jag ska ha så förbannat jävla vråål skoj med hela sommarlovet. det är du du du du! Fatta! jag klarar inte av att inte ha dej här. för sen kommer jag inte träffa dej på hur länge somhelst. och jag kan inte tänka mig det. att vi bara kan messa och ringa varann. fan. så ont som det gör i mig nu, hur jävla ont kommer det inte göra då, när jag inte kan ta moppen och bara komma till dej en kväll sådär? jag vill inte tänka tanken. jag börjar grina nu bara jag tänker på det. Jag vill inte att vi ska gå olika håll. satan vad jag älskar dej. jag vill inte att vi ska försvinna. nu ska jag skicka ett sms till kvinnan jag är kär i. Jag älskar henne mer än allt på denna jord. det finns ingen lika bra som hon. det ska hon minsann få veta. från en idiot. men så är det. jag älskar henne faktiskt och ingen kan ändra på det. men som sagt. varför ska det vara så svårt för just oss? vi är som förstelnade..