jag är där jag hamnar

Jag saknar våran tid, vi hade alltid så roligt, men jag vet inte om jag skulle kunna förlåta dej, kanske, men det skulle vara svårt. Jag saknar det verkligen. Jag saknar det så det gör ont i mig, men du gör mig bara så jäävla ledsen.
Jag vet inte riktigt ens varför det blev såhär, kanske delvis men det känns som om att det är endast jag som har gjort det stora felet. Jag kanske har fel? Men det känns inte bra att höra att man misslyckats jävligt hårt. Det borde du också förstå.